Historik

Skrädderiets historia börjar 1912 när Firma Edor Svenssons Skrädderiaffär startades av Edor Svensson i Kinna. Han hade dessförinnan i många år varit anställd som skärare och skräddarmästare hos firma Johan Helander, en stor manufakturaffär belägen vid nuvarande Sätraplan.

1914 lät han bygga sig en egen fastighet, en egnahemsbyggnad, på blivande kyrkogatan. Han var den förste att etablera sej där. Gatan utvecklades så småningom till en Kinnas första hantverks- och affärsgata. Yrken som fanns representerade var skräddare, barberare, skomakare, plåtslagare, boktryckare, målare, urmakare, charkuterist, modist, trädgårdsmästare, snickare, likkistmakare samt en fotograf. Då så många hantverkare hade etablerat sej kring samma gata blev det tal om att gatan skulle kallas för Hantverkaregatan. Detta motsatte sej fotografen och lät på egen bekostnad tillverka en emaljskylt med namnet Kyrkogatan. Denna gatuskylt spikade han sedan egenhändigt upp på husknuten vid gatans infart från Boråsvägen. Detta medförde att gatan idag heter Kyrkogatan men fastighetsbeteckningarna i omådet är Hantverkaren.

I det nybyggda Skrädderiet hade Edor Svensson ett stort rum på första våningen som fungerade som både verkstad och kundmottagning. Det var utrustat med hyllor för tyger, foder och tillbehör. Ett långt arbetsbord var placerat utmed hela gavelväggen och en stor förgylld spegel och en gammal karmstol fanns där också. Där fanns två symaskiner, en i vardera änden av lokalen, samt en eldstad. Från början fanns ingen elektricitet indragen så när det skulle strykas användes ett pressjärn som värmdes upp av träkol i eldstaden. Ett pressjärn som upphettades med fotogen fanns också.

Belysningen utgjordes uteslutande av fotogenlampor i hela villan. Snart blev dock elektriskt ljus installerat och det sägs att det var en stor gädjedag i villan som firades med att "ta sig ett järn".

Skräddarverkstaden blev en naturlig plats för barnen att leka och pyssla på om kvällarna när arbetsdagen var slut. Där byggdes med meccano och kördes ångmaskin. Det tittades på film som en av de äldre bröderna visade med sin handdrivna kinomatografapparat.

Ett av barnen, Walter Edorsson, började redan innan avslutad folkskola lära sig att sy och hjälpa till med enklare arbeten. Han kunde därför stoltsera med egenhändigt tillverkade kortbyxor vid årskurs sex examen.

Efter skolans slut fick han på allvar fortsätta att lära sig yrket för att så småningom ta över efter fadern. Firman gick framåt och 1923 var det dags för tillbyggnad. Lokalen utökades och delades in i två stora rum, en affärslokal med skyltfönster och en verkstadslokal. Exakt samma utrymme som idag, med den skillnaden att lokalerna nu används för nuvarande café-verksamhet, affärslokalen som utskänkning och verkstaden som kök.

Edor Svennson dog 1933 och Walter beslöt att ta över firman och fortsätta med skrädderiet. Han anställde en tillskärare och en skräddare och tog en kurs på Stockholms tillskärarakademi. Walters strävan och intention var att utföra ett förstklassigt arbete och hålla sej ajour med modets utveckling och nya arbetsmetoder. Kundkrestsen och beställningarna strömmade in. 1937 deltog han i en mästarkurs för skräddare på Stockholms Hantverksinstitut.

Efter hand som konfektionsindustrin utvecklades kunde Walter tillhandahålla måttbeställningar. Det innebar att kunden valde tyg och lämplig modell enligt säsongens modejournal. Mått togs och skickades till en konfektionsfabrik och efter fjorton dagar levererades kostymen. Detta innebar en arbetslättnad och Walter kunde ägna mer tid åt sin stora hobby, musiken. Han ingick som violinist i det kända sjuhäradsbandet "Grand orchestra" och de sista femton åren av sitt liv arbetade han också för den kommunala musikskolan och gav lektioner i nuvarande serveringsrum på Skrädderiet. (Walter ses till höger i bilden ovan).